Augustiuppdatering

Den senaste tiden har jag läst formligen slukat fantasy. Inget jag inte läst förut av de senaste fem, tvärtom har det varit återseenden alltihop, men det gör det inte mindre underbart - och det känns ganska välbehövligt efter att ha läst Iliaden och Astrid Lindgren i princip hela sommaren.
Å ena sidan har jag läst om mina två Dragon Age-böcker, The Stolen Throne och The Calling, och å andra sidan har jag läst om Meredith Ann Pierces serie om Aeriel, den som börjar med Den fjortonde bruden.
Jag läste Den fjortonde bruden för första gången när jag var kanske fjorton år. Min syster hade läst den och sa väl ungefär "LÄS DEN" - vilket jag gjorde, och snabbt därefter de två följande böckerna. Det är en av mina favoriter inom fantasy, av många anledningar, och även om de kanske har förändrats sedan mitt första möte med böckerna så är det inte till det sämre.
Det första jag älskar är var alltihop utspelar sig. Det andra är ramsorna, profetian som Aeriel ska följa. Det tredje: Irrylath. Slutet är jag delad om, jag hatälskar det. Men den femte saken, det är hur otroligt mycket symboler och fantastik som Pierce får in mellan dessa förhållandevis få sidor. Magiska tal, namngivna föremål med makt, sagovarelser, magiska föremål - och samtidigt är det så mycket sci-fi att hela berättelsen snarare är science fantasy än fantasy. Och så åter, det där att det inte slutar i total lycka.
Helt underbart är det, och därför kanske föga förvånande att jag plöjt igenom böckerna.

Men jag har också läst en annan bok de senaste dagarna, en som jag faktiskt ganska långsamt tagit mig igenom bit för bit: I am J av Cris Beam. Det är en YA-roman om transkillen (FtM) J, processen att hitta sig själv, våga stå för sig själv inför andra - och den var bra, det var den. Efter ungefär halva boken, då jag första halvan fann J otroligt osympatisk och rent ut sagt en gnällig skitunge. Sen blev det bättre - och så tog också andra halvan inte ens en femtedel av vad första halvan tog att läsa. Synd när det blir så.

Nu är bara frågan, när sommarkurserna närmar sig sitt slut, vad jag ska läsa under hösten. En omläsning av Diana Gabaldons böcker står högt på listan - jag gav mig i kast med det för inte så länge sedan men orkade bara med de tre första, precis som förra gången! Det har inte direkt att göra med att de efterföljande böckerna är sämre, för det är de inte, men nummer fyra och fem äger inte rum i Skottland. (Hör, hur bortskämd jag är!) Frågan är om jag ska ge mig på att lyssna på böckerna på ljudbok, för första gången. Jag har lyssnat på de tre första kapitlen i första boken och det har funkat bra, men vilken tid det tar! Skrämmande långsamt! Å ena sidan är det väl kanske bra (jag lyssnar medan jag promenerar), men å andra sidan skulle jag själv läsa två eller tre gånger så fort. Hmm... vi får se hur det blir med det hela.