Den 29 maj såg jag Star Trek Into Darkness på bio efter rekommendation av en vän. På den dryga månad som gått sedan dess har jag inte bara sett Star Trek från 2009 utan också hela The Original Series från 1966-69. Idag läste jag också igenom Gene Roddenberrys skönlitterära text Star Trek: The Motion Picture Novel som skildrar händelserna i den första Star Trek-filmen. Således har det varit mycket trekking den senaste månaden, något som knappast någon i min bekantskapskrets har kunnat undgå och som knappast lär avstanna inom den närmaste tiden heller, på grund av att jag ännu har flera filmer att se samt förstås DVD-släppet av Into Darkness i slutet på sommaren.
Allt detta samtidigt som jag bollar tre sommarkurser med mycket litteratur.
Jag har inte direkt varit någon Trekkie innan och efter en enda liten månad vågar jag inte använda termen om mig själv ännu då den omsluter och innebär så mycket mer - och framför allt, för mig, ett tidsperspektiv. En månad är ingenting när man betänker de 45 år som konceptet funnits. En månad för att se igenom TOS är ingenting, jämfört med de människor som följde serien under åren som serien verkligen sändes.
Vad är det då som är så fascinerande? Jag vet inte riktigt. Eller snarare, flera saker. Å ena sidan är det de rent tekniska sakerna, som gör att jag finner nöje i att se till exempel Familjen Macahan: alltifrån bild och ljud till filmtekniker, manusutformning, sminkning, rekvisita med mera - TOS är nära 50 år gammalt och är därför otroligt långt ifrån inte bara den filmteknik som finns nu men också den som fanns när jag var barn, alltså för femton, tjugo år sedan. Otroligt mycket har hänt. Kombinera detta med att 60-talets Star Trek utspelar sig på 2200-talet. En vision om framtiden om 250 år - 50 år gammal! När jag såg Into Darkness reflekterade jag inte över deras communicators, liknande mobiltelefoner i utseendet och något mer som walkie-talkies i funktionen, för att det för mig är något helt naturligt. Men när Star Trek först utvecklades: framtidsteknologi! Skrivplattorna de använder, samma sak där. För mig ser de helt hopplöst utdaterade ut. Datorskärmarna - pfft! - för mig, som relaterar till datorskärmars grafik i I, Robot, The Island, The Avengers och naturligtvis de två nyaste Star Trek-filmerna, för att bara nämna några.
Däri ligger en stor del av nöjet, underhållningen.
En annan del handlar om berättelsen, så klart. Långt från alla episoder är särskilt intressanta, men just för att de alla behandlas som enskilda enheter, utan sammanhängande händelseförlopp eller trådar, gör att de ändå blir trovärdiga och sevärda på något sett, i sin egen rätt och utifrån sina egna förutsättningar. På det sättet blir även avsnitt med relativt låg kvalitet intressanta.
Men mest är det förstås karaktärerna, deras utveckling och interaktioner med varandra - och detta, just detta - tror jag är det som är det mest intressanta - just för att där inte finns någon röd tråd! Det finns ingen övergripande berättelse om hur Kirk, Spock, McCoy, Scotty och de andra reser genom världsrymden i fem år och vad som händer och hur de förändras av det som händer dem! Den övergripande berättelsen är: de här människorna, i det här skeppet, har i uppdrag att resa omkring i rymden. Avsnitten är information, som uppsnappade från skeppsdatorns loggbok. Det är upp till tittaren själv att se karaktärsutvecklingen - den tvingas inte på en. Och därmed involveras tittaren på ett sätt som andra teveserier inte använder sig av. En annan teveserie jag för närvarande gillar är Perception, och den är ju alltså helt tvärtom. Varje episod är en händelse, men dessa händelser är underordnade den stora historien om huvudpersonen. De kan ses och uppskattas fristående, men de är menade att följas och att sammanväva en sammanhängande berättelse om en eller flera personers utveckling.
Att Star Trek är relativt fritt från detta är alltså något av en frigörelse. Jag som tittar är fri att välja vilket avsnitt jag vill se utifrån avsnittets egna kvalitéer - jag måste inte se dem i en viss ordning (se nedan), det är först när jag har sett dem alla som jag kan skapa mig en uppfattning om karaktärerna och en eventuell utveckling - men den är då helt skapad av mig själv, min uppfattning, mitt val av episodsordning - och det finns fortfarande flera års händelser kvar, outforskade. Inga dörrar är stängda för min nyfikenhet, mina tankar.
Jag skulle kunna fortsätta i nästan all evinnerlighet, men nu ska jag se första Star Trek-filmen. Jag kommer nog återkomma till detta ämne i framtiden.
För den oinsatte: Star Treks avsnitt är lite speciella när det kommer till ordning. Så här ligger det till:
Avsnitten är producerade i en ordning, publicerade i en andra ordning och sedan, den uppfräschade versionen, publicerade i en tredje ordning. Dessutom har varje avsnitt en egen datering - skeppets loggbok förs enligt stjärndatum. Detta datumsystem är inte kartlagt (en tanke är att stjärndatumet förändras i olika delar av rymden) men stjärndatumkronologin stämmer inte överens med någon av de tre här ovan publicerade ordningarna. Löst kan man säga att den gör det: varje säsong använder i tur och ordning stjärndatum som börjar på 1, 2, 3, 4 och 5, men händelser stjärndatum 2235 kan produceras, och sändas, före 2228. Likaledes kan 2235 följas av 2758, därefter 2542, sedan 2384 - och så vidare. Varje avsnitt är alltså på alla sätt totalt fristående från varandra kronologiskt.
Om man däremot, som jag, är intresserad av karaktärsutveckling bör man förstås se avsnitten i kronologisk produktionsordning, eftersom skådespelarna utvecklade sina karaktärer i denna ordning (dock, ska det sägas, kan vissa okaraktäristiska händelser uppträda om man ser i denna ordning, eftersom olika manusförfattare och regissörer tolkat och påverkat rollerna på olika sätt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar