För en tid sedan fick jag anledning att gå in på en gammal blogg, som jag hade och skrev i för flera år sedan. Jag letade efter en boktitel, som jag tyvärr inte hittade, men däremot hittade jag istället Snövit. Och jag insåg att jag hade glömt den.
Jag har ett ganska gott minne för sådant jag läst och därför var det närapå omöjligt för mig att tänka att jag hade läst en bok som jag inte hade något minne av, och därför lånade jag den förstås. Och omedelbart kom minnena tillbaka.
Snövit är en omskrivning av den klassiska sagan. Den börjar med att berätta jägarens historia och fortsätter därefter med Snövit och sedan de sju små männen.
Det finns ett allvar i den här versionen av sagan som är direkt vuxet. Det är inte en berättelse för barn, inte på något sätt. Det finns ondska, som på något vis är mer raffinerad och mer förrädisk, och slutet är inte gott, allting gott. Det är en osäkerhet, en ängslan inför en framtid som inte alls, nödvändigtvis, är bättre. Mörkret finns där hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar