Under helgen satt jag hemma vid köksbordet och slösurfade och hamnade på en hemsida tillhörande en av mina mest älskade författare, Elvira Birgitta Holm (författare till bland annat Zip). Jag har nog varit där förut, men nu såg jag mig omkring lite mer ordentligt och hittade bland annat namnet Lars-O. Westerholm - en vän till Elvira Birgitta som dött i hiv för många år sedan och som skrivit en bok.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Jonas Gardell. Han kanske har några förtjänster, men för mig framträder de inte särskilt tydligt, och därför har jag heller inte läst något av honom. Däremot har jag sett SVTs filmatisering av hans Torka aldrig tårar utan handskar, och det var förstås rörande, men Westerholms Fångad i flykten, är så otroligt genuin att Jonas Gardell kan med förlov slänga sig i väggen.
Det är en självbiografi, förstås, från barndom till tonår och ungdomstid, till vuxen ålder. Finland, Australien, Sverige, arbeten och flirter och minnen. Helt kronologiskt är det inte, så man får hålla ordning på vad som händer i vilken ordning, men just därför blir det minnen, tankar - inte en strikt uppradad och kuvad tidslinje, inrättad i den mall som för närvarande föredras. Westerholm berättar om sina erfarenheter av att växa upp som homosexuell i Finland, där homosexualitet aldrig omtalades men heller aldrig kunde accepteras, och skillnaden gentemot Sverige - hur han vid flytten till Sverige kunde börja leva, leva ut - men också hur han blev smittad med hiv, HTLV-3 som det då benämndes. Man får ta del av hur han insjuknade, hur inga diagnoser kunde ställas förrän han själv läste om sina symtom i en artikel om hiv och hur bemötandet mot honom som potentiell hiv-sjuk, homosexuell man skiljde sig åt i Finland och Sverige. Behandlingarna, hopplösheten, hoppet, bra och dåliga dagar, kärlek, längtan, uppgivenhet - allt får man ta del av.
Det är finstämt, det är vackert, och man sörjer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar