Ungdomsavdelningen på mitt bibliotek är inte särskilt stor. Ett avgränsat hörn, ganska litet, men trots det svårt att skapa sig någon överblick av. Men det finns ett bord där, litet och i skymundan, där bibliotekarierna ställer upp nyheter eller särskilt bra böcker, och på det bordet hittade jag Personer du kanske känner.
Som om inte titeln var intressant nog så var baksidestexten för mig ett löfte om en härlig läsupplevelse:
Året är 1996. Mer än hälften av USAs tonåringar har aldrig använt internet.
Som det visar sig så kommer Emma av en slump in på en sida som heter facebook, där hon hittar sig själv och sina vänner - femton år in i framtiden. Och hon gillar inte det hon ser.
Jag vet förstås inte hur det var i USA i mitten på 90-talet, men jag minns mitt 90-tal. Visst var jag liten, men internet - vem hade hört om det? Jag spelade Thinking Things, Fest i Mumindalen och Den magiska biografen på vår Windows 3.1 - och målade i Paint. Men jag minns så många saker som refereras i boken. Dansa macarena. Mobiltelefoner var något nästan utomjordiskt. Leonardo DiCaprio var ung - 1996 gjorde han Romeo + Juliet.
Jag minns hur det var och jag vet hur det är nu, med internet och mobiltelefoner och populärkultur. Och det är skillnaden mellan då och nu som kommer fram och som syns så tydligt i den här boken. Dels mellan världens då och nu - men man får också upp ögonen för sitt eget då och nu, och inte minst för nu och i framtiden. Om jag hade möjligheten att se mitt liv om femton år, skulle jag vilja det? Skulle jag tycka om det jag såg eller skulle jag försöka ändra det?
Personer du kanske känner, eller The future of us som den heter i original, är lättläst och rolig samtidigt som den är filosofisk och lockar fram en längtan efter något simplare, något mer genuint. Något annat än facebook.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar