En magisk söndagsmorgon

I söndags vaknade jag med en helt fantastisk känsla. Jag visste precis vad jag ville skriva.
Jag såg scener framför mig, karaktärer och små tankar som liksom legat i dvala sedan i vintras eftersom jag inte har haft tid eller sinnesro nog att ta hand om dem, och helt plötsligt fanns de bara där. Som om vi aldrig skiljts åt.
Detta var på sätt och vis fantastiskt. Jag menar, vem vill inte börja sin söndagsmorgon med total inspiration och entusiasm? Samtidigt var det lite frustrerande eftersom jag inte hade en minut på hela dagen åt att skriva, med ett 30-personers släktkalas bara några timmar bort. Under de dagar som har passerat har jag heller inte haft möjlighet att sätta mig ner och jobba med idéerna - och jag har jobb, umgänge och inte minst skolarbete att tacka för detta - inte minst den uppsats som jag för närvarande sliter med. Men jag ser fram emot söndag.
Söndag innebär nämligen i runda slängar tio timmars skrivmaraton och det kommer att bli fantastiskt. Det riktigt kliar i fingrarna när jag tänker på det! Skriva, skriva, skriva!