The Walking Dead

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i zombieberättelser. Jag tilltalas inte av dem och tycker ärligt talat att de är ganska fåniga, eller i alla fall tämligen intetsägande. Det är inte för att jag inte gillar övernaturliga fenomen eller drag, för jag älskar allt möjligt orealistiskt. Vampyrberättelser (med undantag för till exempel Twilight, men den älskar jag att dissa och klanka ner på), älvor, spöken, mutanter och diverse superhjältar är bara några av de icke-mänskliga och icke-realistiska företeelser jag kan uppskatta i såväl böcker som serier, teveserier eller filmer. Men zombies har liksom ingen plats bland dem. Det kanske beror på att zombies sällan finns i bakgrunden? Det kan liksom inte samexistera med människor på ett bra sätt, de gömmer sig traditionellt sett inte i bakgrunden och existerar i tystnad. En zombie blir snabbt hundratusen zombies och det är en invasion eller apokalyps på gång.
Det tilltalar mig inte. Jag gillar tanken på att det övernaturliga, det icke-mänskliga, kan finnas precis utanför gränsen för vad jag kan se eller förstå. Att det kanske finns där precis utom räckhåll för mig.
Zombies... gör inte det.
Således har jag inte sett The Walking Dead, trots att min syster både sett och sett om de säsonger som finns ute, och det är inte förrän nu, när hon lånade hem dem, som jag har läst de första fyra albumen i serien. Min slutsats? Jag är fortfarande inte särskilt förtjust, eller imponerad. Kirkmans uttalande om att han vill skapa zombieberättelsen som aldrig tar slut imponerar inte särskilt mycket på mig. Det dör en karaktär nästan varannan, var tredje sida och det kan man leva ett bra tag på. Även om en zombieinvasion tar omedelbar död på 99% av befolkningen så kan man med en serie som utspelar sig i USA, leka länge med den överlevande procenten (lite drygt 3,14 miljoner människor). Nej, själva zombiedelen av berättelsen går mig ganska mycket förbi.
Det jag däremot tycker är ganska intressant är skildringen av gruppen och dess dynamik. Hur gruppen beter sig vid kontakt med andra överlevande, vid möte med zombies, när obekväma beslut måste fattas - eller till och med när trevligare beslut måste fattas. Hur hanterar man en sådan sak som vem som ska sköta tvätten, när man har fullt upp att bara överleva?
Någon kanske hävdar att det är det här som är själva grejen med zombieberättelser. Men jag vet inte jag. Det finns gott om andra apokalypsvarianter. Den här verkar, så här långt - fyra volymer serie - vara en ursäkt för att skildra förruttnelse, våld, skjutvapen och gammal hederlig, amerikansk manlighet.