Ny favorit?

Det här inlägget kommer att bli kort, för jag har inte mycket att säga. Än.
Jag har tyckt om, älskat, dyrkat insupit David Levithans ord sedan jag läste Ibland bara måste man första gången. Anledningarna är många: jag älskar hur han hanterar språket, hur magiskt och förunderligt han lyckas göra de mest vardagliga företeelser och hur underbart vardagligt och lättillgängligt han förmår göra det svåra och nästan obegripliga.
Jag råkar också vara en riktig sucker för att han behandlar icke-heterosexualitet på ett så avslappnat och ändå fantastiskt sätt.

Hans senaste, Every day, kom hem till mig igår. Jag läste första kapitlet under lunchen idag. Nu vet jag inte hur jag ska få något mer gjort förrän de här drygt 300 sidorna är förbi - eller ens efter det, för den delen. Vi ses på andra sidan!