The Snow Child var den andra av de två böcker som jag köpte strax efter nyår för att ha med mig på den här resan. Trots det har jag, som kanske har märkts, avvaktat lite med att läsa den - något som helt enkelt har berott på att jag har läst så bra böcker innan. Den här är också bra, men den har ett betydligt lägre tempo än någon av de andra och är mycket mer introspektiv.
I korthet handlar den om ett äldre par som flyttat till Alaska för att där liksom börja på nytt. De är barnlösa och isolerade i sin stuga och ensamheten är jobbig för dem båda. Men så dyker en liten flicka upp, ur snön och vildmarken, och det gamla paret tar henne in i sitt hem och sina hjärtan. Ständigt vilar dock frågan i luften: hur länge stannar hon?
Det här är som sagt ett betydligt lugnare tempo än de böcker jag läst tidigare under den här resan, med gott om känslor och miljöskildringar av ett kargt och ogästvänligt men också vilt, vackert och vidunderligt Alaska. Berättelsen är kanske till viss del baserad på, eller i alla fall tungt inspirerad av, en gammal rysk folksaga, som finns med i min utgåva. Annars är det djur och natur, jordbruk på 1920-talet - det ligger något nästan lite drömskt och romantiskt över det hela, som snöflickan förstås bidrar till. Som en underbar kontrast finns också grannfrun Esther som går omkring i karlakläder och har skjutit en grizzlybjörn, och hennes yngsta son Garrett som hellre jagar i bergen än hjälper till hemma på gården. På det hela taget handlar boken mer om känslor och tankar än faktiska händelser, men den är inte händelselös och är... helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar