Så var jag äntligen hemma igen från staterna! Jag säger äntligen, trots att det var en riktigt härlig resa med många fantastiska händelser och upplevelser, för det är ändå så att två veckor på resande fot med ständigt packande och uppackande av väskor, med nya platser och nya regler och ny mat varenda dag, är ganska tröttsamt. Resan tillbaka hem över Atlanten var också tämligen slitig, men det förde en positiv sak med sig (förutom att jag kom hem till min egen säng igen) och det var att jag började läsa Kampen om järntronen.
Som jag har skrivit tidigare så har den här stackars boken flängt med mig på diverse resor sedan åtminstone förra januari, kanske något längre. Den har nu varit i USA två gånger och jag tror att den även har varit i Italien en gång, men det är jag inte lika säker på. Däremellan har den legat på mitt bord och sett anklagande på mig.
I skrivande stund befinner jag mig ungefär... två hundra sidor in i boken och jag ser inte direkt fram emot de nästkommande fem hundra. Det är ju något så obeskrivligt segt! Och folk säger att jag är omständlig ibland! Det här med att skriva folk på näsan eller vara övertydlig, det är visst inget som stör herr Martin. Nej, jag är inte särskilt förtjust eller imponerad så här långt men jag ska ge mig till tåls ett tag till så får vi se vad som händer. Om det inte bättrar sig tar jag tillflykt till grönare betesmarker.
Eller åtminstone Hamlet, som troget har fått vänta på mig och som jag förväntas läsa den här veckan för Shakespeare-kursen. Inte riktigt lika långdraget som Järntronen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar