Me Before You är en av de två böcker jag köpte på väg hem från Paris för att ha med mig under USA-resan. Jag såg den stå där i hyllan på PocketShop och tänkte att "det där ser intressant ut, den måste jag se vad den är för något - åh! den vill jag läsa!" Jag trodde, som man lätt gör med en bok i storpocketformat med lite klarrosa i illustrationen, delar av titeln i kursiv stil och ett uttalande från Sophie Kinsella på baksidan - att det var en chick lit.
Och det var det.
Jag älskar att läsa chick lite på resande fot. Det är lättsmält, ofta värmande, roligt och lite lagom självömkande, på sätt och vis. Och lätt att ta sig igenom, vilket inte minst den här boken visar. Imorse hade jag bara läst ett kapitel, men genom dagens resa på ungefär sextio mil har jag läst ut resten av boken: totalt nästan 500 sidor. Det känns bra i min bokslukarsjäl: Ha! Jag kan fortfarande!
Vad jag inte var beredd på var att Me Before You skulle vara så väldigt allvarlig. Betydligt mer än vad den ger sken av då man läser baksidestexten. Jag var beredd på livsglädje kontra bitterhet, färg kontra gråskala, popsnöre kontra kostymnisse. Det jag fick var en djuplodande, allvarlig och väldigt finstämd bok om att slå sig fri, om intimitet och hjälplöshet, rätten att bestämma över sitt eget liv, grava funktionsnedsättningar och dödshjälp. Lättsmält - ha! Men otroligt fin.
På sextio mil har jag rest sex månader och jag känner mig fullkomligt utmattad. Jag vet med mig att jag kommer att behöva läsa om den här boken. Inte imorgon, kanske inte nästa vecka eller nästa månad, men igen. Och jag vet att när jag kommer tillbaka till hemlandet igen ska jag genast gå in på PocketShop och köpa den andra boken av Jojo Moyes, som jag ratade sist. Kanske en ny favoritförfattare på gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar