Shakespeare idag

Jag sitter här med min Shakespeare och tankarna far åt lika olika håll. Den här perioden är det Hamlet som gäller och jag är faktiskt ganska tacksam över att både ha sett pjäsen och läst den tidigare. Det är dock inte utan, när man läser en sådan här kurs, att man börjar fundera över hur stort inflytande Shakespeare faktiskt har haft på litteratur och språk men också andra kulturella grenar - i över fyra hundra år.
Vare sig man tror på att Shakespeare faktiskt var Shakespeare, eller om man är övertygad om att han var någon annan, så går det inte gärna att komma ifrån det faktum att den person vars verk publicerades under namnet Shakespeare (som dock aldrig stavades så under hans samtid) har påverkat det kulturella utbudet i den så kallade västvärlden under fyra sekel.
Dels har vi förstås det faktum att hans pjäser fortfarande läses, spelas och studeras. Bara det är en ganska maffig grej. Sedan har vi det avtryck han lämnat i språket. Nya ord och uttryck, många som vi idag knappast reflekterar över eftersom de är en del av vårt dagliga tal. Vem känner inte igen "en sorglig syn", "jag har sett bättre dagar" eller "försvinna i tomma luften/gå upp i rök"? För att inte tala om de direkta citaten (Att vara, eller icke vara, det är frågan!) eller karaktärerna som nästan blivit stereotyper (Romeo). Teveserier och filmer gör nya dramatiseringar och filmatiseringar om pjäserna eller Shakespeares liv, eller lånar bärande element från pjäserna (The Hollow Crown-serien som producerades förra året, till exempel, eller filmen Anonymous). Till och med i världsrymden finns han representerad, renässansförfattaren. Uranus största måne Titania är döpt efter älvdrottningen i En midsommarnattsdröm.

Men vad säger allt det här om vårt förhållande till Shakespeare? Är det något vi kan göra oss fria från, om vi ville det, eller är det så att säga helt kört? Att radera ord eller uttryck från språket (och inte bara ett språk, eftersom Shakespeare är så pass välkänd som han är) är inte det lättaste. Så länge som folk fortsätter att parafrasera Shakespeare kommer han att leva kvar - även om det kanske bara är i allmänhetens undermedvetande. Att "kunna" Shakespeare är både ett tecken på litterär bevandring och töntighet.

För ungefär en månad sedan tittade jag igenom de tre säsongerna av Downton Abbey med några vänner. Trots att jag har sett de två första två, tre gånger om finns det fortfarande nya saker jag lägger märke till. En av de sakerna var referaten till Shakespeare. I första säsongen, fjärde avsnittet, går flera av tjänarna ner till en marknad i byn. En av betjänterna, Thomas, säger om hushållerskan att hon har hittat sin Romeo. I en bortklippt scen i samma avsnitt citerar samma karaktär Hamlet, vilket de övriga karaktärerna inte förstår eller känner igen. Ytterligare citat från Shakespeare kan hittas i serien, som "Neither a borrower nor a lender be" ur Hamlet.Vad säger dessa citat om karaktärerna och om deras förhållande till Shakespeare, i England 1912? Man måste förstås komma ihåg att Downton Abbey är en modern, fiktiv skapelse - inte en dokumentär, men det är ändå intressant att fnula över.

Nu ska jag sluta fnula: dags att fortsätta läsa!