Dragon Age: The Stolen Throne - David Gaider

För den som eventuellt följer de här inläggen så skrev jag så sent som igår att jag hade med mig en hel del böcker i mitt resebibliotek. Nå, en av de båda bra och dåliga sakerna med att resa långt är att det finns ganska gott om tid till att läsa. Tolv, tretton timmar på flyg är till exempel alldeles idealiskt. Därför är det kanske inte så konstigt att jag, förutom att se filmatiseringen av The Perks of Being a Wallflower (tack vare British Airways underhållningscentral) också har kunnat läsa ut bok nummer två: den första av de två Dragon Age-böckerna.
The Stolen Throne äger rum ett antal år före det första spelets begynnelse och man får följa hur Maric, rättmätig tronarvinge, måste slåss mot kungariket Orlais som tagit makten över landet Ferelden. Till sin hjälp har han sin trolovade, krigaren lady Rowan, och sin - sedermera - nära vän och strateg, Loghain. Tillsammans med de här två samt en hel del annat folk - däribland laglösa, adliga, dvärgar, alver och häxor, jobbar Maric hårt för att hämnas mordet på sin mor och ta tillbaka tronen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. 450 sidor försvann i en grisblink. För det är intressant, och det är en bra skildring av en värld som jag vid det här laget är ganska välbekant med. Men om man inte har spelat spelet och känner till karaktärerna Maric och Loghain? Om man inte är införstådd med de underliga nivåerna av adel i landet Ferelden? Eller de olika sociala klasserna över huvud taget? Dessutom består 85 procent av boken av någon slags resa eller väntan. Väldigt lite händer egentligen och slutet är väldigt plötsligt, utan att egentligen vara något slut. Man har väntat och väntat i 400 sidor på att det ska komma igång och så inser man att ingen kan hinna skriva ett episkt slut på de resterande 50 sidorna. Ungefär som när jag läste Brisingr, tredje boken i Eragon-serien (som först endast skulle bestå av tre böcker men som blev fyra). På det sättet är boken upplagd ungefär som första spelet, Origins. Man jobbar och jobbar och jobbar för att ta sig upp till den nivå där man äntligen kan börja den stora striden - och så är den över innan man tycker att den ens har börjat.
Men det är ingen dålig bok, verkligen inte, och om man gillar spelet så kommer man säkert att uppskatta åtminstone den här boken. Jag väntar med att uttala mig om den andra tills jag verkligen har läst den!