Alltså.
Pride and Prejudice and Zombies. Är jag den enda människan i världen som inte förstår grejen med den boken? Jag har spenderat ett par år med att aktivt undvika den, dels eftersom jag gillar originalet och dels eftersom jag inte gillar zombies. Trots det har jag nu varit mer eller mindre tvungen att läsa den i och med en av mina sommarkurser och jag har inte kommit mer än kanske max hundra sidor in i den. Det går bara inte.
Jag gör allt hellre än att läsa den. Därför ligger den nu på mitt nattduksbord, tämligen ignorerad, medan jag istället läser som Bridget Jones's Diary, för samma kurs.
Jag läste den första gången sommaren då jag var fjorton år - och ja, jag läste den på engelska då också. Vi var på väg hem från konfirmationsresan i Rom och planet var fem timmar försenat. Det fanns inget att göra på flygplatsen och jag spenderade mina sista euro på den här boken och Anne Rices The Vampire Armand (som jag har läst om betydligt fler gånger).
Det lite lustiga är att för varje sida jag läser i Bridget, ökar behovet av att läsa om Jane Greens I valet och kvalet (Mr. Maybe), som jag läste första gången när jag var kanske elva, tolv år på en semesterresa med familjen. Fantastisk liten sak som väl för alltid kommer att påverka hur jag uppfattar chick lit. Nåja, det blir nästa steg. Och under tiden får zombieboken ligga på nattduksbordet. Där ligger den bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar