Så har jag då läst den. Den där boken som jag intensivt hoppades att jag skulle slippa läsa i åtminstone ett par år till. Den otroligt hajpade barn-slaktar-barn-i-mediabevakat-och högteknologisk-gladiatorspel-boken.
Varför har jag inte velat läsa den? För att den har varit så hajpad.
Varför har jag ändå läst den? För att jag tänkte att den kanske kunde vara till hjälp i min kommande tentamen om kvinnor som utövar våld, skildrade i samtidslitteratur.
Jag har sett filmen, läst en del på diverse bokbloggar, men på det hela taget försökt undvika hela fenomenet. Ungefär som med Cirkeln, förutom att jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer se en filmatisering av Cirkeln på bio.
Mina intryck då? Lättläst, med flyt och en hel del finess. Inte alls så våldsam som jag har hört folk nämna att den uppfattas som, och jag upplever den inte alls som så hemsk som jag upplevde filmen. Min upplevelse beror förstås säkert på det, att jag såg först och läste sen. Emellertid tyckte jag att den extra information om bakgrundshistorier och sådant gjorde berättelse lite starkare och på det hela taget var det en bra läsupplevelse. Jag kommer nog läsa de två andra böckerna, dels för att min vän Ann kommer att förvänta sig det men faktiskt också för att det känns som helt okej läsning att ägna sig åt när inte skolan kräver annat.
Om jag är fast i HG-strömmen? Nja, jag tror inte det. Men vi får väl se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar