Dagens utlästa bok är inget mindre än ett loppisfynd, hittad i en boklåda här i stan och inhandlad till priset av tjugo kronor endast för det faktum att jag helt enkelt inte kunde släppa tanken på att sir Arthur Conan Doyle, skapare och författare av Sherlock Holmes, hade skrivit en berättelse om dinosaurier i modern tid. Begreppet modern tid är förvisso relativt eftersom boken skrevs 1912, men trots hundra år på nacken så håller den fortfarande.
Första gången jag läste en bok med förhistoriska djur var när jag, sju eller åtta år, läste Jurassic Park med stor behållning. Filmatiseringarna baserade på den och de följande böckerna, samt förstås den kära tecknade filmserien Landet för länge sedan, otaliga klistermärkesböcker med dinosaurier och dino-tamagotchis i början på 2000-talet, har gjort att urtidsvarelserna varit en del av fiktionen runt omkring mig sedan jag var mycket liten.
En försvunnen värld håller som sagt fortfarande måttet. Liksom Sherlock Holmes-berättelserna är den skriven i en nästan uttömmande stil som känns gammalmodig men samtidigt bekant (vilket väl antagligen beror på mina tidigare läserfarenheter än något annat) och berättelsen går framåt i stadig takt med spänning och oväntade händelser som driver en att läsa vidare. Karaktärerna är roliga och säregna, men man lär aldrig känna dem in på djupet. Det gör inte heller så mycket, det är ju inte därför man läser boken. Slutet på berättelsen har några små tvister som får åtminstone mig att le och lägga ner boken med en känsla av att ha läst något bra. Med andra ord finns ingen risk för att den här lilla udda pärlan hamnar i en loppislåda igen, inte under mitt överinseende, utan istället får den ta plats bredvid samlingsutgåvan av Sherlock Holmes-berättelserna.
Nu, med endast tre dagar kvar till Irlandsresan, vet jag fortfarande inte om jag härnäst vill ta itu med en omläsning av Lord John-serien, eller om jag ska ge mig i kast med Oannes härnäst. Hmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar