Superhjältar, fangirls och fan fiction

De senaste veckorna i mitt liv har innehållit otroligt många superhjältar. Det började med The Avengers, vilken jag var tvungen att se två gånger för att kunna känna någon sorts tillfredsställelse, och sedan rullade det på. Jag kunde ju inte gärna låta de tidigare filmerna förbli osedda när jag älskade den stora sammankomsten dem emellan. Så, på bara några dagar, avverkades Thor (som jag redan sett en gång), Captain America: The first avenger, The Incredible Hulk, Iron Man och Iron Man 2. Sedan såg jag om Thor igen.
Och nu funderar jag på att se The Avengers på bio för tredje gången.

Det låter galet och det är det nog också. Men det är fullkomligt underbart och jag vältrar mig i allt vad jag kan komma över: särskilt sådant där Loki förekommer. Loki, som spelas av Tom Hiddleston i Thor och The Avengers, är den säkert mest komplexa karaktären av alla i hela detta superhjältemaraton. Han är, till att börja med, inte hjälte. Samtidigt vill jag inte kalla honom skurk, åtminstone inte i Thor då han snarare är en antihjälte. Hur som, han lyckas ändå med konsten:

Funny because it's true. Bilden är också ett exempel på en meme, eller fanart om man så vill.

Och jag är en av dem. The fangirls, alltså. Trodde att jag hade växt ur det, men icke. Där kom Tom Hiddleston och förstörde min image som mogen 21-åring. Tack!

Vilket har lett till att jag såg War Horse i går och vill se The Deep Blue Sea så snart som jag möjligen kan, bara för det faktum att han har roller i dessa två filmer. Det är lite genant, men så kan det vara när man är fangirl. Sen kan det ju hända att man råkar gå från att bara konsumera (filmer, videoklipp, artiklar, bilder...) till att producera.

För min del har det blivit en fanfiction om cirka 3 sidor samt början på en fan comic. Eftersom jag är oförmögen att rita och teckna så har jag till min hjälp Sandra, som har nördat med mig genom denna period. I går kväll satt vi och diskuterade de första åtta sidorna, med layout och utformning och sådant, och ni ser av min skiss här intill att det är tur att det inte är jag som står för tecknandet.

Fanfiction och fanart är, i mitt tycke, väldigt intressanta fenomen. Jag är helt för det, uppenbarligen, eftersom jag själv är en del av det. I höstas skrev jag en mindre uppsats om ämnet inom ramen för en kurs i bokhistoria. En otroligt upplysande artikel finns att finna hos Time Entertainment, notera att den är fem sidor lång. Mycket läsvärd dock. Men vad tycker ni? Är fanfiction och fanart okej, eller är det något hemskt, vidrigt och förbjudet? Eller var går gränsen?