måndag 28 maj 2012

Lilla stjärna - John Ajvide Lindqvist

Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte vad jag hade för förväntningar på den här boken. Jag har läst ganska mycket av Ajvide sedan tidigare och jag tror, på något sätt, att det är just därför. Han skriver så annorlunda att jag helt enkelt inte kan förvänta mig något. Likväl började jag läsa och med ens var två tredjedelar av boken förbi.
Det är en otroligt bra bok, men den är det på ett helt annat plan än hans tidigare böcker. Verkligheten är lika rå, karaktärerna inte riktigt lika intressanta (jag tyckte faktiskt att de allra flesta av karaktärerna var riktigt tråkiga, det kändes underligt) och historien otydlig, men ändå... blir det bra. Läsningen, för min del, drevs framåt undringar. Vad vill han utforska nu? Vad vill han ha sagt?
Om man gillar Ajvides böcker för det övernaturligas skull så är det här inte rätt bok att läsa, för det övernaturliga finns knappt representerat alls. Istället är det människan och människans inre som utforskas, i helt vanliga, verkliga miljöer, alltifrån svampturer till köksbord, tunnelbana och skola.

I dag har vi diskuterat fiktivt våld i populärkultur, med just Lilla stjärna som skönlitterär grund för diskussionen, och det var väldigt intressant. Det finns många plan och korsreferenser bara utifrån detta enda perspektiv, vilket ger boken djup som man kanske inte alltid ser vid första läsningen. Därför är jag också så tudelad inför den: otroligt bra, men ingenting jag känner att jag behöver läsa om i första taget, kanske inte ens på ganska länge.
Men bra är den, och läsvärd.

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Det är den! Väldigt glad att jag fick tillfälle att läsa den genom kursen, annars kunde det nog ha dröjt ett tag innan det blev av xD

      Radera