Bokminnen: Skattsökarna

Skattsökarna av Enid Blyton,
sliten men älskad!

Den senaste veckan har jag hittat ett nytt område att promenera i. Det är ett skogsområde som ligger inte så långt från där jag bor, med stigar kors och tvärs och massor av fågelsång. Alltså ett perfekt ställe för att spendera en timme ute i friska luften - eller skrämma rådjur för den delen, som jag råkade göra en morgon.
I alla fall, man kan hitta de mest underliga saker ute i den skogen. Förutom en liten damm och en del nedfallna träd, som ju är ganska vanliga företeelser i varje skog med självaktning, finns en grav (!) och en nedrasad liten byggnad som ser ut som om det har varit en jordkällare. Den är väldigt liten och väldigt söt där den står, stora grå stenblock övervuxna med grön mossa, och den får mig att tänka på en av mina favoritböcker från när jag var liten.
Jag älskade Fem-gänget när jag var liten, läste böckerna om och om igen och hade Timmy som låtsaskompis ända upp i tioårsåldern. Men det fanns en annan bok av Enid Blyton som jag tyckte minst lika mycket om som någon Fem-bok, och det var Skattsökarna.

Konceptet är förstås väldigt likt Fem-gänget: tre syskon, en hund, ett stort gammalt hus fullt med hemliga gångar och så förstås, en förlorad skatt! Det var dock inte det jag älskade mest med boken, utan det var det hemliga lilla huset som barnen hittar i skogen som omgärdar huset. Det hela tedde sig så underbart idylliskt, spännande och fantastiskt för mig att jag inte kunde låta bli att drömma om att någon gång få uppleva något sådant själv.

Nu är det väl inte längre min högsta dröm att hitta hemliga hus i skogen, men boken finns fortfarande nära till hands i bokhyllan. Den tar ju inte särskilt lång tid att läsa heller, så det kanske blir att återknyta kontakten med den...