Diskussionen om vad en klassiker är har förföljt mig sedan tredje året i gymnasiet. Min lärare i svenska öppnade diskussionen och vi höll på i flera veckor med klassikerbegreppet, fick diskutera, debattera och på alla sätt vrida och vända på begreppet. Måste något vara gammalt för att vara en klassiker? Hur många måste ha läst boken/sett filmen för att den ska vara klassisk? Hur bra måste verket vara och vem bestämmer det, utifrån vilka mått? Varför heter det till exempel "en ny Disney-klassiker" så fort en ny Disneyfilm kommer ut?
Arbetet inkluderade också att var och en i klassen fick välja en bok, helt fritt, som man tyckte var en klassiker, läsa den och sedan presentera den för klassen. I presentationen skulle man också argumentera för vad som gjorde boken till en klassiker.
Som ni kanske förstår var det inte någon helt lätt uppgift och såvitt jag minns nådde vi inget kristallklart eller allområdande svar. Frågan lever dock kvar och när jag nu sitter här mitt i litteraturvetenskapen och läser litterära klassiker, den ena efter den andra, så kan jag inte låta bli att fundera över vad det är som har gjort att just den text jag läser har utvalts till en klassiker, eller i andra fall något värt att representera en hel litterär period.
De senaste klassikerna i kursen, som till och med ingår i bokserien "Litteraturens klassiker", är Voltaires Candide och Goethes Den unge Werthers lidanden. Den förstnämnda en lättläst, underhållande satir, den andre en djupdykning i olycklig kärlek och själslig sjukdom. Ytterligt olika alltså, men av någon ansedda som representativa för sin tid och sociala kontext. Personligen tycker jag att Werther var, i sina stunder, närmast olidlig och jag är glad åt att få förflytta mig till Jonathan Swifts Gullivers resor.
Vad tycker ni att en klassiker är? Vilka kriterier bör en bok (eller film, för den delen) uppfylla för att räknas som en klassiker och måste man verkligen läsa/se klassiska verk?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar