tisdag 7 februari 2012

Främlingen-serien

Äntligen, äntligen, efter sex veckor, har jag läst ut Trummornas dån!
Att detta beror på diverse resor och mängder av kurslitteratur, det ska man naturligtvis ta med i beräkningen. Att jag har läst den förut är en annan aspekt på att det tagit mig sådan tid, och trevligt nog var den inte alls så jobbig som jag mindes den.

Trummornas dån är den fjärde boken i Främlingen-serien av Diana Gabaldon. De tidigare titlarna är Främlingen, Slända i bärnsten och Sjöfararna. Böckerna efter denna heter Det flammande korset, Snö och aska samt Som ett eko - av vilka jag bara läst den första tidigare. Det här projeketet att läsa om dessa mastodonter är helt och hållet för att kunna läsa de två böcker jag ännu inte läst - det är närmare fem år sedan jag läste femte boken.
Min relation till den här bokserien är lång och komplicerad. Mitt livs första riktiga textrollspel var mycket färgat av Främlingen, något jag inte visste då men fick reda på efter att rollspelet var avslutat och blev då naturligtvis väldigt intresserad av att läsa boken. Sedan rullade det på.
Naturligtvis är dessa böcker, särskilt då den första, en stor del av grunden i min kärlek till Skottland men också till 1700-talet och överhuvudtaget historiska romaner. På omslagen till de nyare utgåvorna dras det paralleller till Jean M. Auels böcker om Ayla och jämförelsen är inte helt fel för det finns en hel del likheter. De avgörande skillnaderna ligger i att Gabaldons miljöbeskrivningar inte är tre helsidor långa och att hon har betydligt mer historiska fakta att grunda sin historiska roman på, än vad Auel har. Auel skildrar landskap, verktyg, boendestandard, maträtter och så vidare ur ett väldigt didaktiskt berättarperspektiv (hon måste genom beskrivningarna övertyga läsaren om att det verkligen var så som hon skriver att det är, därför blir beskrivningarna långa) som strävar efter att låta så självklart och sant som möjligt. Gabaldon å andra sidan låter sin huvudkaraktär, Claire, resa från 1945 till 1743 och det är genom Claires ögon vi får lära oss om hur det var då. Läsaren lär sig alltså i samma takt som Claire om allt vad det innebär att ha levt i 1700-talets Skottland.

Gillar man historiska romaner ska man absolut läsa Främlingen-serien. Det finns ett rent av fantastiskt persongalleri, fullt med intriger, ett hav av socialhistoriska fakta och naturligtvis en kärlekshistoria. Och ärligt talat bryr jag mig mindre om kärlekshistorien än de andra faktorerna - inte på grund av att den är dålig utan för att det för mig är andra saker som är bärande för mitt läsnöje.
Så nu blir det till att läsa lite mer kurslitteratur innan jag ger mig i kast med nästa del. Tjoho!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar