tisdag 28 februari 2012

Det här är inte en novell om villkorslös kärlek

Är det inte en underbart slående titel? Jag föll direkt för den, den där gången i klassrummet på tredje våningen när min lärare i svenska delade ut 2006 års utgåva av Färdlektyr till oss estetettor.
Novellen som innehar den titeln är skriven av Hanna Kristofferson. Jag har ingen aning om vem hon är eller vad hon gör, men jag är oerhört glad att hon skrev den här novellen och skickade in den till Färdlektyr. Jag är också tacksam mot de som såg hur fruktansvärt bra den var och lät den komma med i den publicerade utgåvan. Den är nämligen fullkomligt underbar.
Här kan vi verkligen prata om en novell som tagit sig rakt in i mitt hjärta och inte lämnat det. Mer går nästan inte att säga, den måste läsas - eller upplevas - och för den som inte har Färdlektyr 2006 inom räckhåll så har ni tur i oturen. Den finns nämligen, av en anledning jag inte riktigt förstått, på Dalatrafikens hemsida och ni hittar den här. Inte i den bästa formatering, men ändå.
Läs den. Om så bara för att jag ber er om det.

1 kommentar:

  1. Hej! Det här är ju en gammal blogg så chansen att du ser det här är mini-liten, men jag sitter här 12 år senare och googlade precis på titeln på min gamla novell (i ett försök att hitta den någonstans online) och hittade ditt fina inlägg och vill bara säga tack, det värmer även om det är flera år gammalt!

    SvaraRadera