Tillfällig adress: North Carolina, år 1767

Sakta men säkert tar jag mig allt längre in i USAs vildmarker. Inte i fysisk bemärkelse alltså, utan i läsningen. Senast jag läste Trummornas dån var säkert för fem, sex år sedan och att jag inte har läst om den beror dels på att den inte utspelar sig i Skottland, dels på att karaktärerna är äldre och var svårare för mig att identifiera mig med - och så hade jag väl annat att läsa. Samma sak gäller för den i serien efterföljande boken Det flammande korset.
Att jag läser om dem nu beror främst på att jag verkligen vill läsa fortsättningarna, Snö och aska och Som ett eko, men det skulle kännas fel att läsa dem när jag knappt kommer ihåg turerna som varit innan. Det blir lätt sådär med längre bokserier, jag upplevde något liknande med Harry Potter-böckerna.

För övrigt ägnar jag dagarna åt arbete och nöje, mentala förberedelser inför stundande resa och studierna som väntar därefter. Detta leder osökt in mina tankar på Khalil Gibran och hans Profeten, som är en berättelse likaväl som dikt, levnadsinstruktioner, filosofi, etik och moral - allt i ett. Ni kan hitta utdrag ur Profeten i tidigare inlägg under taggen citat och här kommer ännu ett litet smakprov:

Och vem vet, är inte kristallen blott dimma stadd i upplösning?