måndag 5 december 2011

Vad är väl en bok på förlag?

Med tanke på temat för det senaste inlägget fortsätter jag på samma spår direkt. Det rör det där fenomenet som heter förlag, men som likväl kunde kallas skärselden, paradiset, avgrunden eller muren - beroende på var man befinner sig och under vilka förutsättningar man befattar sig med det, kan jag tänka mig.
Varför skickar man egentligen in till förlag? Möjligheterna till egenutgivning är enorma och är man säker på sin sak är det väl bara att slå till, kanske folk tycker.
Förvisso, säger jag. Nog har även jag funderat på egenutgivning, eller möjligen att köpa förlagstjänsten från företag som erbjuder den. Men det är dyrt och det är mycket arbete, på ett helt annat sätt än att "bara" vara författare. Nu är jag förstås ingen expert på området, eftersom jag inte är publicerad, men jag vill ändå lyfta mina tankar kring detta.
Som författare, eller aspirerande författare som i mitt fall, är man också så mycket mer. Precis som alla andra vanliga dödliga är man dessutom hundägare, ungdomstränare i handboll eller frivillig fältare. Man ska städa, laga mat, plugga eller jobba - bara att avsätta tid för skrivandet kan vara svårt nog. När man väl har avslutat ett manus, med redigering och allt vad det innebär, ter det sig tämligen omöjligt att trycka, publicera, marknadsföra och sälja det som en bok med allt vad det innebär, samtidigt som inte bara vill börja skriva på nästa bok utan dessutom ska hinna med alla de där andra rollerna man fyller
Att bli antagen på förlag innebär inte bara att får hjälp med mycket arbete, som man kanske inte alls är bra på, man får också stöd och riktlinjer. Någon som backar upp en, utan att kanske för den saks skull klampa med leriga skor över ens hårt framställda arbete. Man får bekräftelse, från någon som inte är ens familj eller vänner utan som har betalat för att vara rak och ärlig och ge kritik. Ärligt talat, vem vill inte höra från en sådan person att man har gjort ett bra jobb?
Jag tror inte att jag är oförmögen att publicera min egen bok. Tvärtom tror jag att jag skulle klara det ganska bra, med den erfarenhet jag har av att driva och genomföra projekt. Ändå är det för mig en sista utväg, och ingenting jag kan ta mig för förrän jag är något annat än en fattig student som skriver på golvet i sitt sovrum.
Dessutom skulle den där bekräftelsen sitta så underbart fint.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar