måndag 19 december 2011

Skrivmål

I dagens lucka av Skrivadventskalendern handlar det om mål. Från det mest konkreta till den där drömtillvaron. Jag har funderat på det till och från under dagen (mest från, för det finns en gräns för hur långt borta från verkligheten man kan vara när man bär tungt, använder knivar och tar hand om kunder) och tänkte sätta igång nu på kvällen efter arbete och möte och allt vad det är. Men, eftersom jag hellre sitter här och mumsar te och pepparkaka än sätter igång, så ändrades planerna. Jag lägger upp mina mål här i stället!

Mål för mitt skrivande 2012:
¤ Ge mig själv tid, och tvinga mig själv att lägga tid på skrivandet
¤ Ha ett färdigt första utkast till mitt nuvarande projekt senast 30 juni
¤ Börja arbeta med barnboksprojektet under sommaren 2012
¤ Delta i NaNoWriMo (och denna gång vara förberedd på det, inget sistaminutenbeslut!)
¤ Fortsätta skicka in En decembersaga och förhoppningsvis se det antaget hos förlag

Men mina generella, övergripande mål för mitt skrivande då? Jag vill...
¤ Signera ett exemplar av en bok jag har skrivit, som har kommit ut på förlag. Skriva min namnteckning och en hälsning, ge det till en person framför mig och säga "Trevlig läsning, hoppas du tycker om den, tack för att du köper min bok." Fatta vilken känsla.
¤ Presentera mig som författare om någon frågar vad jag jobbar med
¤ Hitta/skapa/skräddarsy rutiner för mitt skrivande, både fysiska och mentala, som jag kan följa och som ger resultat
¤ Fortsätta skriva.
och förstås, någon gång
¤ Kunna försörja mig på att skriva

Vad betyder det för mig att sätta upp mål för mitt skrivande?
Det betyder att jag måste inse att det inte handlar om ouppnåeliga drömmar utan om mål som faktiskt går att uppfylla. Att jag kan nå de här målen om jag bara anstränger mig, lägger tid och kraft och energi på att göra det som jag ju faktiskt brinner för. Sluta göra ursäkter, inte bara inför andra utan också inför mig själv, och ta ansvar för det jag vill göra.
I slutändan är det ju trots allt bara jag som kan skriva mina berättelser och bara jag som kan tvinga mig själv att fortsätta trots jobb, studier, livet... Självklart hoppas jag få uppbackning, stöd och hjälp (och lite sparkar i ändan kanske), men till syvende och sist är det mitt eget ansvar. För om jag klarar målen, då kanske jag klarar drömmarna också. Och vore inte det underbart?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar