Tillbaka i blomsteraffären igen, det är julhandeln som långsamt närmar sig sin upplösning. Det slog mig faktiskt alldeles precis nu att julhandeln har ungefär samma upplägg som en berättelse enligt den dramatiska kurvan! Jag ska visa er:
Anslaget kommer redan i november någon gång, när de första julgrejerna börjar skymta i butikerna och skyltfönstren. En tomte här, en hög med adventsljusstakar, mustflaskorna... Sedan följer ett par, tre veckor av presentation där vi liksom får återknyta kontakten med alla de där grejerna som vi ser varje år men som vi gärna glömmer bort under januari till oktober/november. Vi äter ett par pepparkakor, lyssnar med halvt öra till julsånger och gläds eller förfasas över det första snöfallet. Lite spänning i tillvaron erbjuder första advent, när pyntet tas fram och förväntan inför den stundande månaden är som högst. Man har ännu inte hunnit tänka riktigt på julstressen eller julmaten eller vad det nu är man annars alltid stressar över, utan njuter av alla tända ljus.
Efter första advent går juletiden in i sin fördjupning. Dag för dag förflyttas vi närmare det oundvikliga och på vägen plockar vi upp lussekatter och kanske lite skinka, vi planerar julhelgen och mellandagarna, kanske köper vi några klappar. Som en uppmuntrande puff i rätt riktning kommer Lucia med allt vad det innebär av glöggmingel, fester, luciatåg och annat gemytligt. Då börjar också julhandeln komma igång! Bordsdukar, prydnader, julklappar, ljus, brandvarnare, extraöppet, rött och vitt och grönt, guld och silver, glitter och mysvarmt och det totala kaoset som upplösningen - den tjugotredje december - innebär! Ingen hinner någonting och kassaapparaterna rasslar/kortdragaren piper.
Julafton är alltså avtoningen, de mysiga extratimmarna då gemytlighet och godjul-stämning råder innan var och en sakta drar sig hem till sitt och njuter av utsikten att slippa göra om detta på elva månader!
Sedan drar man sig till minnes mellandagsrean och inser att den bara är en dålig uppföljare..!
Det är roligt att arbeta i handeln under denna tid. Krävande förstås, men väldigt roligt. Förra året spenderade jag varje kväll efter jobbet med att skriva det som senare blev En decembersaga och inte kommer jag undan i år heller! Jag kanske inte skriver berättelsen, men ibland när jag vattnar krukväxterna eller planterar amaryllis ser jag framför mig Simon och Daniel och de andra karaktärerna, och det är underbart roligt. Det är bara lite synd om mitt nya projekt, som därför kommer att bli något lidande av detta de närmaste veckorna... Nå, det tar vi igen på andra sidan nyår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar