måndag 14 maj 2012

Operation återuppliva brevskrivandet!

Den här terminen har jag läst en hel del brev. Det blir liksom oundvikligen så när man studerar författare och deras alster och tankar från en tidsperiod då brev var det enda sättet att kommunicera med någon som befann sig så långt bort att man inte kunde träffas tillräckligt ofta. Breven innehöll tankar som inte bara berörde det mest personliga utan saker som samhällets beskaffenhet, filosofi, religion, mänskliga rättigheter... Verkligen allt möjligt mellan himmel och jord.
Det finns så många olika typer av brev. Som liten brevväxlade jag med mitt kusinbarn i Norge, och på skolan bytte vi brevpapper på samma sätt som vi bytte pogs eller pokémonkort. Jag har en hel hög med brevpapper och kuvert någonstans, men trots att jag har letat som en galning i en veckas tid har jag inte hittat dem. Det känns tomt.
Eftersom jag befann mig i en situation där brevpapper vore bra (jag skulle skriva ett brev!) gav jag mig ut på stan för att besöka pappershandeln och återställa saker till dess normala stadium. Problemet var bara att det inte fanns något brevpapper! Visst, där fanns en exklusiv sort med linnepapper, och så tre udda sorter - men det var i princip allt! I bokhandeln var det inte riktigt lika illa, men nästan. Där kunde man i alla fall köpa kuvert i andra färger än vitt.
Jag hade inte insett det tidigare, men plötsligt kände jag mig fruktansvärt gammal. Som 87 istället för 21. Där stod jag och ville inget hellre ha än brevpapper, men det fanns inte att få! Brevskrivande är omodernt.

Jag hade tur - mina föräldrar hade fina men enkla brevpapper i en halvt bortglömd skrivbordslåda. Med hjälp av ett linjerat papper undertill, med förstärkta linjer för att man skulle kunna ana dem genom brevpappret, lyckades jag skriva mitt brev med någorlunda raka rader och marginaler.
Jag skriver inte dåligt på något vis, tvärtom har jag en ganska rundad, lutande handstil med fint flyt - men jag skriver inte rakt eftersom jag blir så engagerad i det jag skriver. Linjerat papper är min räddare. Skriver jag för min egen skull, anteckningar under föreläsningar eller utkast till texter, bryr jag mig inte det minsta om hur det ser ut eftersom det ändå bara är jag som ska läsa det. När andra ska läsa vill man ju gärna att det i alla fall är läsligt. Så nu, efter en hel del arbete, är mitt elva sidor långa brev färdigskrivet och jag har lite lätt ont i handen efter att ha skrivit så koncentrerat. Samtidigt känns det underbart.
Det är en sådan känsla att hålla i arken, något styvare än vanligt papper, se texten som flyter fram över dem, vända på dem fram och tillbaka, och så försiktigt vika dem och stoppa dem i kuvertet. Tänk vet ni, vilken grej! Jag har bestämt mig: brevskrivandet bör återupplivas.

Skriver ni någonsin brev nuförtiden? Till vem eller vilka i så fall?

2 kommentarer:

  1. Jag vill skriva brev med dig! Hade samma problem, nämligen, tills jag hittade Timarii - de har typ asmånga olika brevpapper och brev som man kan köpa styckvis. Men annars, TOMT; och jag har fan letat, det ska jag säga dig.
    Jag älskar brev. Jag älskar att få brev av dig. Jag vill också!

    SvaraRadera
  2. Ja, låt oss! Nu har vi ju tyvärr inte Timarii här i närheten, men jag får lösa det på något vis. Brevskrivning FTDL!

    SvaraRadera