Det är märkligt hur lättpåverkad man egentligen är. Hur lätt man faller in i bestämda tankemönster eller gör associationer enligt mentala ramar som man knappt visste att man hade.
Jag sitter som ni kanske vet och arbetar med ett barnboksmanus. Berättelsen utspelar sig på ett konvent, det vill säga ett evenemang där folk som är intresserade av japansk populärkultur träffas och i allmänhet gottar sig i sitt nörderi tillsammans med likasinnade. Nå, jag har nu kommit så pass långt att det är dags att skriva ner bildidéerna, alltså de korta texter som beskriver hur bilderna ska se ut. Och vad händer?
Jo, jag börjar automatiskt tänka mig bilderna som om de var tänkta för den japanska läsriktningen, det vill säga från höger till vänster istället för det västerländska (vänster till höger). Det här låter kanske inte som något stort problem, men då är ni inte vidare bevandrade i visuell framställning. Jag ska illustrera problemet med två riktiga mästerverk som pedagogiskt förklarar det hela: 
Det här är västerländsk läsriktning, så som vi här i Sverige är vana att följa en historia. Det här är för oss en framåtrörelse. Men, ta en titt på den japanska läsriktningen:
För västerländska ögon är det här något vi förknippar med att gå tillbaka. Det är bakåtsträvande, på sätt och vis en slags antirörelse. Om vi läser en västerländsk bok från vänster till höger där bilderna går från höger till vänster kommer vi till ett slags stillestånd där textens framåtrörelse och bildens bakåtrörelse krockar. Det blir helt enkelt svårt att bläddra vidare.
Det är förstås inte särskilt svårt att lösa problemet, jag får helt enkelt bara vända på bilderna - eller, för att vara lite vågad, lägga hela boken enligt den japanska läsriktningen. Det intressanta, roliga och lite pinsamma med alltihop är bara just detta: blotta tanken på berättelsens kontext - japansk populärkultur - får mig att tänka enligt mönstret för japanska bild/text-berättelser (manga) trots att jag har läst hundratals västerländska barnböcker och sett tusentals barnprogram och filmer där framåtrörelsen är enligt västerländsk riktning. Manga har jag inte läst på cirka två månader.
The mind is truly a strange thing.
Bilderna i detta inlägg är gjorda enkom för att poängtera skillnaden mellan västerländsk och japansk läsriktning och jag gör naturligtvis inga anspråk på att vara någon särskilt begåvad konstnär. Alltså: om någon känner att de är värda att spara och använda i andra sammanhang, så var så goda. Men jag tror faktiskt att ni klarar det bättre själva ;)
Det här är västerländsk läsriktning, så som vi här i Sverige är vana att följa en historia. Det här är för oss en framåtrörelse. Men, ta en titt på den japanska läsriktningen:För västerländska ögon är det här något vi förknippar med att gå tillbaka. Det är bakåtsträvande, på sätt och vis en slags antirörelse. Om vi läser en västerländsk bok från vänster till höger där bilderna går från höger till vänster kommer vi till ett slags stillestånd där textens framåtrörelse och bildens bakåtrörelse krockar. Det blir helt enkelt svårt att bläddra vidare.Det är förstås inte särskilt svårt att lösa problemet, jag får helt enkelt bara vända på bilderna - eller, för att vara lite vågad, lägga hela boken enligt den japanska läsriktningen. Det intressanta, roliga och lite pinsamma med alltihop är bara just detta: blotta tanken på berättelsens kontext - japansk populärkultur - får mig att tänka enligt mönstret för japanska bild/text-berättelser (manga) trots att jag har läst hundratals västerländska barnböcker och sett tusentals barnprogram och filmer där framåtrörelsen är enligt västerländsk riktning. Manga har jag inte läst på cirka två månader.
The mind is truly a strange thing.
Bilderna i detta inlägg är gjorda enkom för att poängtera skillnaden mellan västerländsk och japansk läsriktning och jag gör naturligtvis inga anspråk på att vara någon särskilt begåvad konstnär. Alltså: om någon känner att de är värda att spara och använda i andra sammanhang, så var så goda. Men jag tror faktiskt att ni klarar det bättre själva ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar