Det här med traditioner är ju något ganska viktigt för människor, och julen är väl en av de högtider då just traditionerna är väldigt starka. Trettondedag jul, eller trettondagen, är bara en dag bland många under det långa och omständiga julfirandet som börjar redan i slutet av november med adventsfirande.
För mig har trettondagen under alla år varit starkt förknippad med ett alldeles speciellt julfirande, nämligen julgransskakning på Statt - stadshotellet här i staden. Företagarna, tidigare Fabriks- och hantverksföreningen med tillhörande damklubb, har sedan 1840-talet (och antagligen tidigare ändå) arrangerat en fest för medlemmarna och deras familjer där julen dansas ut under stort glam, med sånglekar och dragspel. Man fikar kaffebröd, barnen åker linbana genom den stora balsalen och i slutet av festligheterna kommer tomtenissar och delar ut godispåsar till barnen, tillsammans med en elefant! Medan tomtar och elefant lämnar salen regnar ballonger i alal möjliga färger ner från taket och så har man fröjdats tillsammans i halvannan timme.
Kan det bli bättre?
Vi pratar alltså om en 170-årig tradition och som jag ser det som en ära och en stor glädje att få vara med i. Det är nästan viktigare än julfirandet hemma, viktigare än Kalle Anka eller julskinkan. Att få vara en del av den här festligheten, det värmer i hjärtat. Barnens tafattlekar över parkettgolven, klirret från kaffefaten, den gyllene belysningen och inte minst - glädjetjuten från linbanan och de förundrade, storögda frågorna: "Är det en riktig elefant?" i en underbar blandning av fascination, blygsel och den halvt omedvetna önskan om att få vara lite yngre och verkligen tro att allt detta magiska verkligen är verkligt.
Och sångerna! Känner du Lotta min vän, Kom Julia vi gå, Klappade gjorde nippertippan, Karusellen, Vi äro musikanter... hur länge kan dessa visor och sånglekar leva kvar? Känner någon annan än jag till dem?
Vad har ni för traditioner runt jul? Vad är allra viktigast för er under vinterhalvåret?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar