Jag ska börja den här recensionen med att erkänna att det egentligen inte var den här boken av Ali Shaw jag ville läsa. Jag ville läsa The Man Who Rained. Men, eftersom livet är som det brukar vara, så kunde jag inte få tag på den innan avresan till USA och istället valde jag då att ta med mig den här. Som en slags uppvärmning, kan man kanske säga.
För den som gillar det övernaturliga, oförklarliga, är det här en toppenbok. Allt, från kroppar av glas till malvingad boskap, inte större än att de ryms i en hand, behandlas med en självklarhet som gör att man köper denna smått alternativa verklighet. Så här är det, liksom. Och det är skönt.
Idas förglasning är berättelsens uttalade huvudproblematik, men många andra människors liv, bakgrunder och framtidsvisioner avhandlas också i och med de skiftande berättarperspektiven. Den av karaktärerna som genomgår den största förändringen är emellertid Midas och det är väl hans utveckling från människoskygg fotograftok till förälskad ung man som gör vad som måste göras, som gör att man ändå sitter efter bokens slut och känner att den var helt okej.
För övrigt... nja. Kanske skulle jag ha uppskattat den mer om det här var den bok jag verkligen hade velat läsa. Lagom mysigt, om än melankoliskt, tidsfördriv är det i alla fall.
Titel: Flickan med glasfötterna
Författare: Ali Shaw
Typ/genre: Drama, övernaturligt
Första meningen: Den vintern skrevs det i tidningen om ett galeonliknande isberg som i knakande majestät flöt förbi klippkusten på St. Hauda's Land, om ett snörvlande svin som förde vilsegångna fotvandrare ned från bergen och ut bland raukarna nedanför Lomdendol Tor, om en förbluffad ornitolog som räknade till fem albiner i en flock på tvåhundra kråkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar