fredag 23 mars 2012

The Hunger Games: filmen

Jag ska börja med att erkänna att jag inte har läst böckerna.
Inte en enda en.
Jag vet, jag vet, lyncha mig för mina bedrövliga bristers skull! Hur kan jag inte ha läst The Hunger Games? Jag borde utsättas för tvångsläsning!
Nå, så illa är det väl kanske inte. Men faktum är att jag tycker att Hungerspelen har hajpats något så fruktansvärt att jag tröttnat på serien långt innan jag ens fick möjlighet att ge den en chans. Jag såg trailern till filmen för flera månader sedan och tänkte ungefär Jaha, det verkar ju inget vidare... Och så var det med den saken.
Men nu frågade en av mina vänner om vi skulle se den på bio och eftersom jag gillar min vän och gillar bio så tackade jag ja.
Om jag tyckte om den? Tja, det var en helt okej film. Den hade definitivt vunnit på att antingen inte vara brutal alls, eller att verkligen visa filmens brutala avsnitt - inte denna halvmesyrsvariant. Men den kändes förutsägbar och handlingen var rak, rakare än vad jag förväntar mig att en film på nära två och en halv timme ska vara.
Om jag blev frälst? Nej.
Om jag kommer att läsa böckerna? Eventuellt.

Min favoritkaraktär i filmen? Haymitch. Oh yes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar