2013 är till ända och 2014 har precis kickat igång. Jag har återvänt hem efter en nyårsresa till Skottland och är fylld av energi inför det nya årets läsning, men innan man kan sätta igång på riktigt måste förra året utvärderas ordentligt. Således presenteras alltså här en bokrapport!
Under 2013 har jag läst totalt 98 skönlitterära böcker varav
...19 var bilderböcker
...37 av böckerna var på engelska
...36 var skrivna av svenska författare (mycket tack vare bilderböckerna)
...32 var böcker jag läst minst en gång tidigare
Dessutom har jag läst
...4 pjäser
...4 opera-libretton (Wagners Das Ring Der Nibelungen)
...4 ljudböcker
...5 noveller
...ett 90-tal mangavolymer
...diverse kurslitteratur, internetserier och kursrelaterade artiklar
...oräkneliga mängder fanfiction
En av de absolut största behållningarna var Frank Bettgers Vägen till framgång i försäljning som jag sträckläste på några timmar, med mycket skratt och igenkännande nickar. Bill Brysons På spaning efter William Shakespeare var likaledes otroligt underhållande och en helt fantastisk läsning.
Me before you av Jojo Moyes bjöd på tårar, David Gaiders Dragon Age-böcker på härligt fantastiska äventyr och har lästs om under året, mer än en gång.
Kursen i Astrid Lindgren-litteratur har lett till inte mindre än 14 titlar av henne och var en underbar resa tillbaka i tiden. Kursen i fantasy-litteratur gav en välbehövlig nostalgi den också, med titlar som Meredith Ann Pierces Mörkängel-trilogi och Naomi Noviks Temeraire-böcker. Höstens kurs i populärlitteratur har givit härliga nya favoriter, bland dem Enders spel av Orson Scott Card, och teveserien Under the Dome inspirerade till årets stora överraskning, nämligen Stephen Kings tegelstensroman med samma namn. Det har också blivit ett antal hundra sidor med Sherlock Holmes i olika former, samt en mycket hälsosam dosis HBT-litteratur.
Årets ljudboksälskling är föga förvånande uppläsaren Jeff Woodman som läser upp Diana Gabaldons Lord John-böcker och vars röst antagligen är bland de tio mest fantastiska jag någonsin hört.
Utsikterna inför 2014 är goda. Förutom en välbehövlig omläsning av Diana Gabaldons Främlingen-serie (som jag ignorerat till förmån för lord John) finns också ett par Temeraire-böcker jag missat och säkert mycket, mycket mer.
Avslutningsvis vill jag bara önska er ett riktigt gott Bok-år 2014!
fredag 3 januari 2014
tisdag 10 december 2013
Om jakt på varg och vildsvin
Igår var jag på julbord tillsammans med en styrelse där jag är med, nämligen styrelsen för Värmlands BergsLAG - ett område inom EU-projektet LEADER. Projektets syfte är landsbygdsutveckling och medlemmarna i styrelsen är dels tjänstemän från deltagande kommuner, dels näringslivsidkare och dels personer med engagemang i ideella föreningar. Jag, som alltid levt knappt 500 meter från stadens kärna, är antagligen den största stadsbon av oss alla, men eftersom staden är så liten så räknas även tätorten som landsbygd i det större perspektivet.
I alla fall, under denna trevliga avslutning på årets arbete kom vi in på många intressanta diskussionsämnen, men kanske främst en om viltjakt, framför allt jakt på varg och vildsvin. Med tanke på att flera av deltagarna bor inte bara på landsbygden utan på landet, med djurhållning, var jag beredd på mycket hätskhet angående de här två djurarterna. Så var dock inte fallet.
Förvånande nog rådde stor saklighet, men vad som än mer förvånade mig var att jag, som ändå någonstans inser att jag är mer stadsbo än landsbygdsbo, inte hörde någon säga att vargarna var ett problem. Vildsvinen däremot...
Vad som sades, i punktform, om vargar:
* En av personerna har sin gård mitt i ett vargrevir. Vargarna stryker omkring runt gården ganska ofta, men är inget problem för djuren. (Nu har personen i fråga grisar, om någon tycker att det är en viktig detalj).
Vad som sades, i punktform, om vildsvin:
* Normal utbredningstakt för vildsvin är 2-3 kilometer per år. Den har rubbats rejält, av att vildsvin utplanterats och fraktats av människor runt om i Sverige.
* Vildsvinspopulationen ökar explosionsartat i Sverige, och beräknas nu vara runt 300 000 djur.
* Avskjutningen på vildsvin bör vara cirka 70%, det vill säga bör 210 000 vildsvin skjutas varje år, för att hålla beståndet hanterbart. I dagsläget är avskjutningen cirka 30%, (90 000 djur).
* Fler hundar dödas av vildsvin varje år, än av varg
* Vildsvinsjakt är svårare och mindre lönsam än annan viltjakt. Den sker företrädesvis nattetid, åtling, och jägaren har en och en halv timme på sig att ta hand om köttet - sedan är det förstört. Visar det sig sedan att det finns trikiner i köttet, är det värdelöst.
* Vildsvin är inte bara allätare, som sina släktingar grisarna, utan också asätare. I och med vildsvinens framväxt har antalet kadaver i skogen minskat avsevärt, nästan helt försvunnit.
* Citat: "Vildsvin är skadedjur. De är stora, farliga råttor."
Kanske bör det också nämnas dessa två fakta:
* Vildsvin utrotades i Sverige på 1700-talet
* Vildsvin har inga naturliga fiender i Sverige. Björnen jagar inte på det sättet och vargarna rår inte på de vuxna vildsvinen. Kultingar tar de gärna, men suggorna försvarar sina ungar väldigt aggressivt.
Idag pratade man på morgonnyheterna om att det under dagen ska fattas beslut om rovdjuren, framför allt då vargstammen i Sverige. Det beräknas idag finnas ungefär 400 vargar i Sverige och (riksdagen? regeringen?) anser att det behövs mellan 170 och 270 vargar för att arten ska vara livskraftig. Cynisk som jag är tänker jag att det nog är många jägare som tycker att ens 170 vargar är 170 för mycket.
Andra jägare, kanske i vissa fall samma, matar fortfarande vildsvin under vintern.
En av julbordsdeltagarna uttryckte sig om detta som att "om man säger att vildsvinen är ett problem, men fortfarande matar dem, då har man inte förstått vad det handlar om".
Det jag har läst om vildsvinsmatning, och jag gjorde en del läsning förra vintern, gör gällande att matningen är nödvändig. Inte, som för rådjuren, för att vildsvinen riskerar att svälta ihjäl utan stödutfodring, utan för att vildsvinen kommer till bebyggelse när de inte hittar mat i skogen. Och i bebyggelse gör de skada. Det kan alltså vara en rent medmänsklig handling, vildsvinsmatningen. Men faktum är att den håller liv i en art som ställer till stora bekymmer för jordbrukare, "vanliga" trädgårdsägare, bilister (drygt 4000 viltolyckor med vildsvin, jämfört med knappt 6000 med älg och inte ens hundra med rovdjur).
Vargar och björnar skjuts av så snart de kommer i närheten av ortsbebyggelse - vildsvinen ställer till så mycket mer och förökar sig som om det inte fanns en morgondag.
Jag säger inte att vi ska utrota vildsvinet på nytt. Det gör nytta i skogen, när det håller sig i skogen. Men att ha ett stort, farligt djur utan naturliga fiender är helt enkelt inte hållbart. 90% av dödsfallen bland vildsvin beror på jakt och vi jagar inte ens hälften så många som vi borde. Till viss del för att det inte är lönsamt för jägarna, och kanske inte heller lockande. Vem vill sitta på pass hela natten för att skjuta av skadedjur (vars kött man kan äta) när man kan radiopejla in vargar och skjuta av dem istället, så man får skjuta en extra älg till hösten?
Jag kanske låter bitter. Kanske är jag det.
Men frågan är, spelar det någon roll vad som lockar jägarna? Är vi tillbaka på stenåldern, med jägare och samlare, och helt plötsligt har jägarna det stora vetot? Det är en konstig logik i så fall: "Vi jagar djur som inte skadar oss och som vi kan äta. Vi jagar också djuren som jagar de djuren, för vi vill inte ha konkurrens om maten. Men djuren vi kan äta, och som skadar oss, dem låter vi i stort sett vara." Because meh...?
Vildsvinskött är gott (största delen av deras kost är vegetabilisk, trots allt) så köttet går att sälja. De kan och får jagas i princip året om. Vad är då problemet? Pengar, förstås.
Men satsa på det då! Satsa på att det ska finnas viltslakterier. Låt Länsstyrelsen anställa jaktlag för att hålla åtlingar. Skjut av de drygt 200 000 djuren varje år. Visst, det kanske är mycket att kräva att 550 djur ska skjutas varje natt året om, men är det omöjligt? Låt jägarna få betalt för sitt jobb och låt köttet inbringa pengarna, när det säljs till och i mataffärer och restauranger.
Om jägarna själva ska bekosta sin tid kommer det aldrig att locka att skjuta av dem i någon större utsträckning. Då blir det inget, och vildsvinen kommer fortplanta sig värre än kaniner. Då kommer vargjakten vara Sveriges minsta problem. För om det är någon viltstam som behöver minskas, vars bestånd måste regleras med jakt, så är det inte vargen.
Och det höll även landsbygdsborna med om.
RedigeringTillägg till detta inlägg, helt enkelt.
* Rapport från Landsbygdsdepartementets vildsvinsseminarium november 2013, http://www.government.se/download/1191eb2e.pdf?major=1&minor=228942&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment
* Jägareförbundets avskjutningsstatistik för vildsvin under året 2012/13
http://jagareforbundet.se/Documents/Viltovervakning/Vildsvin_avskjutning_2012_2013.pdf
I alla fall, under denna trevliga avslutning på årets arbete kom vi in på många intressanta diskussionsämnen, men kanske främst en om viltjakt, framför allt jakt på varg och vildsvin. Med tanke på att flera av deltagarna bor inte bara på landsbygden utan på landet, med djurhållning, var jag beredd på mycket hätskhet angående de här två djurarterna. Så var dock inte fallet.
Förvånande nog rådde stor saklighet, men vad som än mer förvånade mig var att jag, som ändå någonstans inser att jag är mer stadsbo än landsbygdsbo, inte hörde någon säga att vargarna var ett problem. Vildsvinen däremot...
Vad som sades, i punktform, om vargar:
* En av personerna har sin gård mitt i ett vargrevir. Vargarna stryker omkring runt gården ganska ofta, men är inget problem för djuren. (Nu har personen i fråga grisar, om någon tycker att det är en viktig detalj).
Vad som sades, i punktform, om vildsvin:
* Normal utbredningstakt för vildsvin är 2-3 kilometer per år. Den har rubbats rejält, av att vildsvin utplanterats och fraktats av människor runt om i Sverige.
* Vildsvinspopulationen ökar explosionsartat i Sverige, och beräknas nu vara runt 300 000 djur.
* Avskjutningen på vildsvin bör vara cirka 70%, det vill säga bör 210 000 vildsvin skjutas varje år, för att hålla beståndet hanterbart. I dagsläget är avskjutningen cirka 30%, (90 000 djur).
* Fler hundar dödas av vildsvin varje år, än av varg
* Vildsvinsjakt är svårare och mindre lönsam än annan viltjakt. Den sker företrädesvis nattetid, åtling, och jägaren har en och en halv timme på sig att ta hand om köttet - sedan är det förstört. Visar det sig sedan att det finns trikiner i köttet, är det värdelöst.
* Vildsvin är inte bara allätare, som sina släktingar grisarna, utan också asätare. I och med vildsvinens framväxt har antalet kadaver i skogen minskat avsevärt, nästan helt försvunnit.
* Citat: "Vildsvin är skadedjur. De är stora, farliga råttor."
Kanske bör det också nämnas dessa två fakta:
* Vildsvin utrotades i Sverige på 1700-talet
* Vildsvin har inga naturliga fiender i Sverige. Björnen jagar inte på det sättet och vargarna rår inte på de vuxna vildsvinen. Kultingar tar de gärna, men suggorna försvarar sina ungar väldigt aggressivt.
Idag pratade man på morgonnyheterna om att det under dagen ska fattas beslut om rovdjuren, framför allt då vargstammen i Sverige. Det beräknas idag finnas ungefär 400 vargar i Sverige och (riksdagen? regeringen?) anser att det behövs mellan 170 och 270 vargar för att arten ska vara livskraftig. Cynisk som jag är tänker jag att det nog är många jägare som tycker att ens 170 vargar är 170 för mycket.
Andra jägare, kanske i vissa fall samma, matar fortfarande vildsvin under vintern.
En av julbordsdeltagarna uttryckte sig om detta som att "om man säger att vildsvinen är ett problem, men fortfarande matar dem, då har man inte förstått vad det handlar om".
Det jag har läst om vildsvinsmatning, och jag gjorde en del läsning förra vintern, gör gällande att matningen är nödvändig. Inte, som för rådjuren, för att vildsvinen riskerar att svälta ihjäl utan stödutfodring, utan för att vildsvinen kommer till bebyggelse när de inte hittar mat i skogen. Och i bebyggelse gör de skada. Det kan alltså vara en rent medmänsklig handling, vildsvinsmatningen. Men faktum är att den håller liv i en art som ställer till stora bekymmer för jordbrukare, "vanliga" trädgårdsägare, bilister (drygt 4000 viltolyckor med vildsvin, jämfört med knappt 6000 med älg och inte ens hundra med rovdjur).
Vargar och björnar skjuts av så snart de kommer i närheten av ortsbebyggelse - vildsvinen ställer till så mycket mer och förökar sig som om det inte fanns en morgondag.
Jag säger inte att vi ska utrota vildsvinet på nytt. Det gör nytta i skogen, när det håller sig i skogen. Men att ha ett stort, farligt djur utan naturliga fiender är helt enkelt inte hållbart. 90% av dödsfallen bland vildsvin beror på jakt och vi jagar inte ens hälften så många som vi borde. Till viss del för att det inte är lönsamt för jägarna, och kanske inte heller lockande. Vem vill sitta på pass hela natten för att skjuta av skadedjur (vars kött man kan äta) när man kan radiopejla in vargar och skjuta av dem istället, så man får skjuta en extra älg till hösten?
Jag kanske låter bitter. Kanske är jag det.
Men frågan är, spelar det någon roll vad som lockar jägarna? Är vi tillbaka på stenåldern, med jägare och samlare, och helt plötsligt har jägarna det stora vetot? Det är en konstig logik i så fall: "Vi jagar djur som inte skadar oss och som vi kan äta. Vi jagar också djuren som jagar de djuren, för vi vill inte ha konkurrens om maten. Men djuren vi kan äta, och som skadar oss, dem låter vi i stort sett vara." Because meh...?
Vildsvinskött är gott (största delen av deras kost är vegetabilisk, trots allt) så köttet går att sälja. De kan och får jagas i princip året om. Vad är då problemet? Pengar, förstås.
Men satsa på det då! Satsa på att det ska finnas viltslakterier. Låt Länsstyrelsen anställa jaktlag för att hålla åtlingar. Skjut av de drygt 200 000 djuren varje år. Visst, det kanske är mycket att kräva att 550 djur ska skjutas varje natt året om, men är det omöjligt? Låt jägarna få betalt för sitt jobb och låt köttet inbringa pengarna, när det säljs till och i mataffärer och restauranger.
Om jägarna själva ska bekosta sin tid kommer det aldrig att locka att skjuta av dem i någon större utsträckning. Då blir det inget, och vildsvinen kommer fortplanta sig värre än kaniner. Då kommer vargjakten vara Sveriges minsta problem. För om det är någon viltstam som behöver minskas, vars bestånd måste regleras med jakt, så är det inte vargen.
Och det höll även landsbygdsborna med om.
RedigeringTillägg till detta inlägg, helt enkelt.
* Rapport från Landsbygdsdepartementets vildsvinsseminarium november 2013, http://www.government.se/download/1191eb2e.pdf?major=1&minor=228942&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment
* Jägareförbundets avskjutningsstatistik för vildsvin under året 2012/13
http://jagareforbundet.se/Documents/Viltovervakning/Vildsvin_avskjutning_2012_2013.pdf
tisdag 19 november 2013
Om sömn och sovande
En sida jag följer på facebook länkade idag till en artikel om hur folk sov förr i tiden. Föga intressant, tycker ni kanske? Avgör själva.
Det jag känner att jag behöver skriva av mig om är inte huruvida man borde sova sju eller åtta eller nio timmar, eller för den delen att det kanske är bättre att sova i två omgångar per natt. Jag tror att varje människa själv har bäst förutsättningar för att känna sin kropp och dess behov av sömn. Det jag däremot känner att jag vill påminna om är däremot detta:
Det börjar bli vinter. Det börjar bli jul. Jul innebär för många att vara tillsammans med familj och vänner, äta god mat, mysa. Men det kan också innebära stress. Gardiner ska tvättas, pepparkakor bakas, gran köpas, hem pyntas - julklappar köpas.
Det blir lätt lite för mycket, just för att så mycket "ska" eller "måste" göras - för förutom allt detta har man förstås, som alla andra månader, studier eller jobb, städning, matlagning, dagishämtning, allt det där vardagliga som också tar tid och energi.
Det jag vill skicka med er är detta:
Glöm inte att vintern, för växter och djur och hela människans historia, har varit en period för vila och återhämtning. (Visst, argumentera om att djur måste kämpa extra hårt för att överleva om ni vill, men lyssna och läs.) Här i Sverige, och på många andra håll i världen, är det mörkt och kallt. Allt mindre dagsljus innebär lägre temperaturer. Lägre temperaturer gör att vi blir mindre benägna till aktivitet (utvecklingsmässigt sett för att energin behövs till att hålla värmen, något vi kanske inte så ofta behöver oroa oss för här i Sverige 2013). Vad har då våra förfäder gjort, dessa mörka och kalla månader?
Vilat. Återhämtat sig. Sovit.
Jag kan inte ta bort stressen, eller måstena. Vad jag kan göra är att säga: det är okej att vara trött. Det är okej att ta det lugnt. Det är okej att spendera en ledig dag med att läsa en bok eller se en film eller bara ligga och mysa.
Jag vågar nästan lova att om du ger dig själv tid att ta det lugnt, vila och sova, så kommer stressen att minska. Du kommer att orka genomföra måstena, och du kommer ha mycket roligare. Men ge dig själv tid att återhämta dig.
Och ät massor med mandariner och clementiner. De är i säsong nu, är sprängfyllda av nyttigheter, lätta att ta med i väskan eller fickan och dessutom supergoda. Håller igång både kroppen, hjärnan och humöret.
Alltså: Vila. Sov. Du kommer må bra av det.
Det jag känner att jag behöver skriva av mig om är inte huruvida man borde sova sju eller åtta eller nio timmar, eller för den delen att det kanske är bättre att sova i två omgångar per natt. Jag tror att varje människa själv har bäst förutsättningar för att känna sin kropp och dess behov av sömn. Det jag däremot känner att jag vill påminna om är däremot detta:
Det börjar bli vinter. Det börjar bli jul. Jul innebär för många att vara tillsammans med familj och vänner, äta god mat, mysa. Men det kan också innebära stress. Gardiner ska tvättas, pepparkakor bakas, gran köpas, hem pyntas - julklappar köpas.
Det blir lätt lite för mycket, just för att så mycket "ska" eller "måste" göras - för förutom allt detta har man förstås, som alla andra månader, studier eller jobb, städning, matlagning, dagishämtning, allt det där vardagliga som också tar tid och energi.
Det jag vill skicka med er är detta:
Glöm inte att vintern, för växter och djur och hela människans historia, har varit en period för vila och återhämtning. (Visst, argumentera om att djur måste kämpa extra hårt för att överleva om ni vill, men lyssna och läs.) Här i Sverige, och på många andra håll i världen, är det mörkt och kallt. Allt mindre dagsljus innebär lägre temperaturer. Lägre temperaturer gör att vi blir mindre benägna till aktivitet (utvecklingsmässigt sett för att energin behövs till att hålla värmen, något vi kanske inte så ofta behöver oroa oss för här i Sverige 2013). Vad har då våra förfäder gjort, dessa mörka och kalla månader?
Vilat. Återhämtat sig. Sovit.
Jag kan inte ta bort stressen, eller måstena. Vad jag kan göra är att säga: det är okej att vara trött. Det är okej att ta det lugnt. Det är okej att spendera en ledig dag med att läsa en bok eller se en film eller bara ligga och mysa.
Jag vågar nästan lova att om du ger dig själv tid att ta det lugnt, vila och sova, så kommer stressen att minska. Du kommer att orka genomföra måstena, och du kommer ha mycket roligare. Men ge dig själv tid att återhämta dig.
Och ät massor med mandariner och clementiner. De är i säsong nu, är sprängfyllda av nyttigheter, lätta att ta med i väskan eller fickan och dessutom supergoda. Håller igång både kroppen, hjärnan och humöret.
Alltså: Vila. Sov. Du kommer må bra av det.
söndag 17 november 2013
I, robot - boken och filmen
År 2004 såg jag och förälskade mig i filmen I, Robot. Det var en snygg, välgjord, spännande historia och jag föll som en fura. Följaktligen önskade jag mig boken den baserats på i julklapp - och fick den. Det fanns bara ett problem: jag läste den inte.
Jag kan nu, nio år senare, inte svara på varför. Kanske berodde det på att jag av de första sidorna inte såg den berättelse jag förälskat mig i och därför inte hittade intresset att läsa. Kanske hade jag helt enkelt, fyra månader efter filmen, gått vidare till andra filmer och böcker. Vad det än berodde på så läste jag inte boken, men jag behöll den. Och nu, nio år senare, har jag äntligen läst den.
Anledningen är förstås enkel: i en uppgift om science fiction ingår att läsa de två första kapitlen och eftersom jag hade boken hemma var det ju lätt gjort. Och sedan kunde jag inte sluta.
I novellerna har jag sett de delar som sedan införlivats i filmen och på sätt och vis blivit nyförälskad. Och det är härligt med förälskelse.
Så givetvis är nästa punkt på att-göra-listan att se om filmen. Tur att jag har en ledig dag idag!
Jag kan nu, nio år senare, inte svara på varför. Kanske berodde det på att jag av de första sidorna inte såg den berättelse jag förälskat mig i och därför inte hittade intresset att läsa. Kanske hade jag helt enkelt, fyra månader efter filmen, gått vidare till andra filmer och böcker. Vad det än berodde på så läste jag inte boken, men jag behöll den. Och nu, nio år senare, har jag äntligen läst den.
Anledningen är förstås enkel: i en uppgift om science fiction ingår att läsa de två första kapitlen och eftersom jag hade boken hemma var det ju lätt gjort. Och sedan kunde jag inte sluta.
I novellerna har jag sett de delar som sedan införlivats i filmen och på sätt och vis blivit nyförälskad. Och det är härligt med förälskelse.
Så givetvis är nästa punkt på att-göra-listan att se om filmen. Tur att jag har en ledig dag idag!
tisdag 12 november 2013
Ellroys mästerverk - upphackat, rörigt, men ändå på något vis imponerande
Precis som det tenderar att bli på hösten och vintern har läsningen inte varit särskilt hög för min del. Mycket annat, inte bara skolarbete och entreprenörsplaner, har kommit i vägen, och därför har läsandet och även skrivandet kommit att kretsa mer kring olika typer av nördande. Sherlock var den första delen, sedan Marvels superhjältefilmer i och med premiären av Thor: The Dark World. Nu sitter jag här och har precis läst ut James Ellroys Los Angeles Konfidentiellt, helt till förmån för en uppgift om kriminallitteratur.
L.A. Confidential är kanske en av de märkligaste, mest utmattande och röriga böcker jag någonsin läst. Språket och jargongen är hårda, avhuggna och kryddade med slanguttryck, handlingen upphackad - att det ligger ett antal fruktansvärda styckmord i grunden för kriminalfallet kan nog inte bara ses som ett sammanträffande. Jag har idag läst ungefär 350 sidor av den drygt 500 sidor långa romanen och det går alldeles runt i huvudet. Man vet liksom inte riktigt vad man ska tro - och man är inte säker på om man verkligen uppfattat upplösningen rätt. Samtidigt är jag motvilligt imponerad av att Ellroy ändå lyckades knyta ihop alla dessa hundratals trådar. hmm... Nåja, dags att krydda detta med Arne Dahls novell Övervåld och sedan är det bara att sätta igång med djupdykningen till kriminallitteraturens mitt!
L.A. Confidential är kanske en av de märkligaste, mest utmattande och röriga böcker jag någonsin läst. Språket och jargongen är hårda, avhuggna och kryddade med slanguttryck, handlingen upphackad - att det ligger ett antal fruktansvärda styckmord i grunden för kriminalfallet kan nog inte bara ses som ett sammanträffande. Jag har idag läst ungefär 350 sidor av den drygt 500 sidor långa romanen och det går alldeles runt i huvudet. Man vet liksom inte riktigt vad man ska tro - och man är inte säker på om man verkligen uppfattat upplösningen rätt. Samtidigt är jag motvilligt imponerad av att Ellroy ändå lyckades knyta ihop alla dessa hundratals trådar. hmm... Nåja, dags att krydda detta med Arne Dahls novell Övervåld och sedan är det bara att sätta igång med djupdykningen till kriminallitteraturens mitt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)