"Since there's no help" - Michael Drayton

Igår skrev jag om boken Musik att dö till. I den förekommer, förutom mycket klassisk musik, också en del poesi. Shakespeare finns med, förstås, men också en sonett av Michael Drayton som jag inte vill glömma bort eller tappa bort. Dessutom förtjänar den lite uppmärksamhet. Jag presenterar den här på engelska, och sedan i översättningen som finns i boken.

Since there's no help, come let us kiss and part,

Nay I have done, you get no more of me;

And I am glad, yea, glad with all my heart,

That thus so cleanly I myself can free;

Shake hands for ever, cancel all our vows,

And when we meet at any time again,

Be it not seen in either of our brows

That we one lot of former love retain.

Now at the last gasp of love's latest breath,

When his pulse failing, passion speechless lies,

When faith is kneeling by his bed of death,

And innocence is closing up his eyes,

-Now if thou would'st, when all have given him over,

From death to life thou might'st him yet recover!

~

 

Då intet hjälper, kyss mig till farväl.

Jag har ej mer att ge. Det är förbi,

och jag är glad, ja, glad av all min själ,

att jag så utan fläck nu kan bli fri.

Var ed är löst. Till avsked handen ge!

Och om vi möts igen i någon framtids dar

skall ingen på vår panna kunna se

att något grand av kärlek lever kvar.

Nu, när vår kärlek flämtar dödsberedd,

med stannad puls passionen ligger still,

och tron på knä har sjunkit vid hans bädd,

och oskulden hans ögon sluter till -

nu, om du vill, nu när han sviks av alla,

från död till liv kan du blott återkalla.