Vi börjar så sakteliga närma oss slutet på medeltiden. Antiken ligger redan bakom oss och seglen är nu satta för rakaste kurs framåt, mot nutiden. Men sjökorten uppvisar grova sjöar, kastvindar och illa kända farvatten, varför landstigning kan bli påkallat vid de mest oanade trakter. Otillgängliga klippor, böljande gröna ängar eller ogenomträngligt svarta skogar - vad vi kommer möta vet ingen.
Drabbel drabbel. Det blir så där med litteraturvetenskapsstudenter som inte har sovit som de ska. Som sagt ser vi slutet på antiken, även om vi ska tillbaka dit på blixtvisiter till Platon och Aristoteles, viskar en fågel. Medeltidslitteraturen har än så länge i första hand utgjorts av diverse ballader samt den heliga Birgittas uppenbarelser. Ska jag rekommendera något därifrån blir det nog Gunnlaug Ormstungas saga, den är en släktkrönika, geografilektion, samhällsskildring, lektion i vett och etikett, skaldesamling och saga allt i ett. Dessutom ganska underhållande med profetior, holmgångar och folk som dör av brustet hjärta. Ja, läs den. Den är inte så lång heller så den kan man lätt köra som godnattsaga för sig själv.
Som titeln säger är det Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha som för närvarande utgör läsningen. Så här långt är den underhållande och finurligt skriven, men något definitivt ska inte sägas förrän åtminstone första delen är utläst.
Tycker du att Don Quijote bör räknas som en klassiker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar